Skolplikten är under attack

När jag skriver och pratar om att skolplikten är hotad får jag alltid höra att jag är alarmist och att jag överdriver. Jag kommer att få rätt i den här frågan när det är för sent att göra något.

I det här inlägget ska jag försöka förklara vad det är som gör att skolplikten är hotad.

Bakgrund
Utgångspunkten är att borgerliga partier vill att enskilda huvudmän och hemkommunerna ska kunna dela på utbudsansvaret, alltså ansvaret att tillhandahålla skolplatser för alla elever. Det kan de inte idag eftersom huvudmannaansvaret ligger på hemkommunerna. Anledningen till att detta kommer på tal är att de tänker att det är en smart lösning för att slippa differentiera skolpengen och därmed reta gallfeber på friskolelobbyn. Det är dock förslag som får långtgående konsekvenser.

Huvudmannaansvar
Hemkommunen har det yttersta ansvaret för skolplikten, det är grundbulten i utbudsansvaret.
Hemkommunens ansvar att tillhandahålla skolplatser innebär i korthet att hemkommunen måste säkerställa att alla invånare har en skolplats i den skolpliktiga grundskolan. Hemkommunen har skyldighet att tillhandahålla skolplatser till alla elever oavsett elevens behov.
Hemkommunen måste även ha skolor i alla geografiska delar av en kommun eftersom alla invånare inte bor på samma geografiska plats. Det gör att huvudmannaansvaret skapar merkostnader eftersom vissa skolor har fulla klasser medan andra har halvfulla klasser. Eftersom ingen elev ska ha orimligt långt till sin skola kan inte kommunen bara ha skolor i en geografisk del av kommunen.

Öppenhetsrekvisit
Hemkommunen har ett öppenhetsrekvisit. Det betyder att hemkommunen måste ta emot alla elever oavsett elevens behov.
Eftersom grundskolan är skolpliktig måste kommunen ha skolor utan profiler. En hemkommunen kan ha en montessoriskola, eller en skola med musik eller idrottsprofil men de får inte bara ha skolor med profiler. De måste ha både och.
Öppenhetsrekvisitet innebär också att hemkommunen inte kan ha kö som antagningssystem eftersom skolorna måste vara öppna för alla elever, och eftersom alla elever ska beredas plats. Hemkommunen kan inte ha ett maxantal platser.

Enskilda huvudmän
Enskilda huvudmän (friskolor) har varken huvudmannaansvar eller öppenhetsrekvisit. De kan välja var de ska etablera sig.
De kan välja hur många elever de ska ha och om skolan ska ha en särskild profil. De kan även välja antagningsregler och de får ha kö som urvalskriterier. Enskilda huvudmän behöver inte ta emot elever som ger ekonomisk skada eller elever som de inte får skolpeng för.

Offentlighetsprincip
Enskilda huvudmän omfattas inte av offentlighetsprincipen. Det får konsekvensen att vi inte har insyn i hur skolpengen används. Vi kan inte följa hur de administrerar sina köer och vi vet inte hur stor del av den intäkt en huvudman får för en skola – verkligen hamnar hos eleverna. Vi kan inte följa huvudmannens arbete och läsa protokoll. Att vilja dela på utbudsansvaret – och därmed lägga ut skolplikten på marknaden där en huvudmannatyp inte omfattas av offentlighetsprincipen är problematiskt. De partier som vill dela på utbudsansvaret motsätter sig offentlighetsprincip för enskilda huvudmän. Går det ens att dela på utbudsansvaret utan att ställa krav på insyn?

Rådighet
Enskilda huvudmän har rådighet över sin verksamhet eftersom det är ett företag. Det betyder att de när som helst kan välja att avveckla sin verksamhet och då måste hemkommunen ta emot eleverna.
Hemkommunen ska bara finansiera enskilda huvudmän, de har inte något att säga till om eftersom det är Skolinspektionen som ger tillstånd. Det är detta som är det stora problemet med den fria etableringsrätten eftersom hemkommunen förlorar bestämmanderätten över sin skolstruktur när Skolinspektionen bestämmer att skolor får etablera sig utan att kommunen får säga nej.

Eftersom enskilda huvudmän har full bestämmanderätt över sin verksamhet kan de välja hur länge och i vilken omfattning de ska bedriva verksamhet. De kan välja att när som helst ändra inriktning på verksamheten eller antal elever på skolan. De kan välja att byta geografisk plats och antagningsregler. Hemkommunen har inte något att säga till om när det gäller hur företag driver sin verksamhet. Staten kan, genom Skolinspektionen återkalla tillståndet om det finns brister i verksamheten men i övrigt kan inte staten ålägga en enskild huvudman att fortsätta bedriva verksamhet om den enskilda huvudmannen vill avveckla sin verksamhet.

Skolplikten
Att gå i grundskola är inte bara en rättighet alla barn har, det är även en skyldighet varje barn har. Om inte barn fullgör sin grundskoleutbildning kan vårdnadshavarna bötfällas och barnen kan hämtas till skolan av polis. Staten har bestämt att alla barn i Sverige ska genomföra förskoleklass och nioårig grundskola.

Delat utbudsansvar och skolplikten
Det finns förslag och stämmobeslut från partier om att utbudsansvaret ska delas mellan hemkommun och enskilda huvudmän. Om det skulle bli verklighet avskaffas skolplikten.
Jag ska förklara.

Utbudsansvaret skapar merkostnader för hemkommunen men det är inte att hålla beredskapsplatser som främst skapar merkostnader. Att hålla platser kostar givetvis lika mycket oavsett vilka som håller platserna. Det som främst driver merkostnader är ansvaret att ta emot alla elever oavsett deras behov – och att ha skolor i alla geografiska delar av en kommun.

Om man delar på utbudsansvaret innebär det att enskilda huvudmän inte kan ha kvar sina köer, de kan inte ha profiler på sina skolor, de kan inte välja geografisk plats och antal elever på skolorna. Friskolereformen som vi känner den idag skulle därmed vara död och begraven. Om man delar på utbudsansvaret kommer enskilda huvudmän omfattas av öppenhetsrekvisitet och då måste man bedriva verksamhet precis som kommunen gör.

Man kan givetvis driva frågan om att avskaffa friskolereformen men då måste man som parti vara öppen med att det är det man vill göra.

Problemet ligger inte främst i öppenhetsrekvisitet och att friskolorna förlorar alla friheter som de har idag. Det som hotar skolplikten är rådigheten.

Om vi delar utbudsansvaret mellan huvudmännen innebär inte det att hemkommunen automatiskt får rådighet över enskilda huvudmän eftersom det fortfarande är företag. Staten har inte rådighet över företag. Staten kan inte ålägga ett företag att fortsätta sin verksamhet om de som äger företaget vill avveckla verksamheten.

Det är det här som gör att skolplikten avskaffas om vi delar på utbudsansvaret. Om vi lägger ut det yttersta ansvaret för skolplikten på företag som staten inte har rådighet över innebär det att staten inte längre är den yttersta garanten för skolplikten. Om ett företag som när som helst kan avveckla sin verksamhet har det yttersta ansvaret för skolplikten så har vi i praktiken inte längre någon ytterst ansvarig för varje barns rätt till grundskoleutbildning. Vi kan inte både ha kakan och äta kakan. Antingen har staten det yttersta ansvaret för skolplikten och då har hemkommunen kvar utbudsansvaret med allt vad det innebär, eller så delar vi på utbudsansvaret men då har vi inte längre någon garanti för att alla elever får en grundskoleutbildning eftersom staten inte har rådighet över företag.

Jag tror att det är viktigt att var och en tänker bortom att ”det låter vettigt att dela på ansvaret att tillhandahålla skolplatser
Det här handlar inte om att hålla beredskapsplatser. Det handlar om staten ska fortsätta vara garanten för att alla barn får en grundskoleutbildning. Företag är företag och de har rådighet över sin verksamhet. Det ska de ha, men därför ska de inte ha ansvar för skolplikten för Sveriges grundskoleelever.

Tack för att du läste ända hit.

På återseende

/Linnea


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: