Den livsfarliga normaliseringsprocessen

Jag (och alla andra) brukar prata om ”normaliseringsprocessen” för att beskriva vad som händer före första slaget. Det finns tydliga mönster och det är denna process som gör det svårt att bryta sig loss. Det är den här processen som leder till skuld och skam hos kvinnan. Normaliseringsprocessen kan se ut på följande vis;
– Älskling, ska du verkligen gå ut och äta med Lena imorgon, jag vill att vi äter middag hemma istället. Middag hemma är väl mysigt?
Ja, det kan det vara men inte om kommentaren kommer varje gång. Det är vanligt att försöka ge dåligt samvete för att kvinnan träffar vänner och familj. Kommentarer som:
– Du bryr dig inte om oss
– Du vill inte umgås med mig
– Jag blir ledsen när du inte är hemma med mig.

Ofta begränsas kvinnans utrymme steg för steg, bit för bit. Först får inte kvinnan träffa sina vänner utan att få dåligt samvete. Sen är det syskon, släktingar och till sist sin mamma och pappa. Det sker ofta samtidigt som kvinnan börjar brytas ner med kommentarer som
– Vad tjock du ser ut i den där klänningen
– Ska du verkligen gå ut sådär
– Du ser ut som en hora
– Är du klädd sådär för att du vill ligga med någon annan
– Vill du göra andra män kåt på dig?
– Varför sminkar du dig så mycket?
Det här är ofta subtilt till en början, en kommentar i farten. När kvinnan blir arg eller ledsen ber han om ursäkt -jag menade inte så. När kvinnan börjar anpassa sig så ökar påförandet av skuld och skam. Kvinnan slutar träffa vänner.

Kvinnan stannar hemma, vill vara till lags för att slippa bråk, för alla bråk är kvinnans fel, det är han noga med att påpeka varje gång.
– ssshhh, skrik inte när barnen hör
– Du gör så att jag måste göra såhär är en vanlig kommentar kvinnan får höra. Påförande av skuld och skam.
Begränsning av socialt liv, det är kvinnans fel att det blir bråk hemma. Kvinnan får höra att hon är ful och tjock, det är bara hennes kille som tycker om henne Många kommentarer i farten som fastnar i kvinnan Ständigt dåligt samvete över att alltid göra fel.

När detta pågår i år, när kvinnan får höra att hon är ful och tjock. Ska du verkligen gå ut? Du kommer ligga med andra. Detta varvat med närhet och värme, rosor på bordet när hon kommer hem, sex och kramar i soffan. Och lågintensiv terror. Och värme.

Efter månader, ibland år är kvinnan nedbruten. Tankar att – det är mitt fel att vi inte har det bra tillsammans. Bara jag ändrar mig, bara jag….
Tankar om att det han säger är sant börjar befästas. Det sociala livet är ofta helt avskuret. Det är hon och han.
När vänner och familj inte ringer längre. När ”jag kan inte komma, jag har ont i huvudet” blir standardsvaret så slutar inbjudningarna att komma tillslut. Kontroll av mobilen och hennes sociala medier. Kommentarer om vad hon skriver och vilka hon addar. När första slaget kommer så är tanken – det är mitt fel redan befäst.
Det är sanningen. Om jag bara.
Kvinnor som är utsatta får våld sminkar sig ofta mycket, linnen byts ut mot långärmat och polotröjor för då syns inte strypmärket. När första slaget kommer har kvinnan ingen att ringa för det sociala livet finns inte längre. Det är en stor skam att ringa och be om hjälp. Jag kan inte be om hjälp eftersom det är mitt fel. Sen kommer ett slag till, och ett till, och ett till. Ofta på kroppen där märkena går att dölja. Det invändiga såret syns inte, men det gör minst lika ont.

När slagen hamnar i ansiktet har våldet pågått länge. Våldet är normaliserat och hon anser att det är hennes fel. Han anser att det är hennes fel. De är överens om det. -Om jag bara, om du bara. Våld varvat med värme och närhet. Han är mer snäll än dum. Det är lättare att lämna ett monster än en som är snäll ibland.
Tillslut kommer slagen ofta, i ansiktet, framför barnen. Det är ofta då kvinnan börjar fundera på att lämna. Ofta misshandlas även husdjuren, för att plåga kvinnan och barnen.

När brukar kvinnor lämna? När döden är nära. När barnen utsätts. När barnen börjar berätta i skolan att mamma är blå i ansiktet. När barnen berättar och socialtjänsten får veta. Ofta lämnar kvinnan när han är på jobbet eller på en resa. Var tar hon vägen?
Till familj, vänner eller en kvinnojour. Det händer att kvinnor ringer på hos den lokala jouren och faller ihop i en hög på golvet. Ofta går hon tillbaka. Det är svårt att bryta upp från sin enda trygghet.

Löften om att det inte ska hända igen och -förlåt, det var inte meningen. Kom hem så börjar vi om. Alla behöver en trygg punkt och eftersom allt bandet till familj och vänner är avklippt så finns bara mannen kvar som trygg punkt.

Kvinnojourerna är proffs på att hjälpa kvinnorna att hitta sig själv igen, att förstå att det inte är deras fel, att förstå att allt ansvar ligger hos förövaren. Kvinnor behöver hjälp över lång tid för att bryta normaliseringsprocessen. Läkningen tar ofta många år.

Det bästa vi kan göra för skydda kvinnor i vår närhet är
– Sluta aldrig ringa
– Ställ raka frågor om du har någon i din närhet du är orolig för. Ställ frågan igen och igen
– Fortsätt hälsa på oavsett vad hon säger
– Säg till mannen att du ser vad han gör
– Fortsätt bjuda in till olika sociala tillställningar
– Acceptera inte nej i all evighet, bjud in dig själv istället
– Påpeka att hon aldrig ringer/hör av sig längre
– Påpeka att du ser vad som händer och att du aldrig kommer sluta ha koll på henne
– Ha koll på förändringar i smink och klädsel
– Rådfråga den lokala kvinnojouren
– Ring polisen om du misstänker våld Det viktigaste är att aldrig sluta höra av sig även om hon ber dig att sluta ringa.
Att vara en jobbig vän eller familj kan rädda liv.

Det subtila är ofta viktigaste varningssignalerna. Känslan av att ha koll inte är av omtanke utan ren kontroll. Svartsjuka är tydliga varningssignaler. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite. Lägg dig i dina vänners liv. Det kan rädda liv.

På återseende den 2/6.
Nu ska jag ha lite välbehövlig semester.

/Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: