Byskolor, till vilket pris som helst?

En vanlig politisk slogan är – Hela Sverige ska leva.
Det tycker jag också men det finns begränsningar och då särskilt när det kommer till skolan.

Skollagen slår fast att legitimerade lärare ska undervisa i svenska skolan, utbildningen ska vara likvärdig och skolan ska kompensera för elevers olika förutsättningar att klara skolan.

Jag hamnade i ett meningsutbyte med Liberalernas partiledare Johan Pehrson och Liberalernas skolpolitiska expert Isak Skogstad idag. Bakgrunden var att Johan hade undertecknat en debattartikel i Jönköpingsposten om att Liberalerna aldrig kommer acceptera att skolpengen sänka för friskolor – och att det skulle hota mindre skolor på landsbygden.

Jag blev irriterad på sakfelen i artikeln och skrev att de behöver läsa på innan de skriver såna här texter. Det kanske var lite drygt formulerat, men likväl är det sant. Sakförhållandet är följande.

– Den del av bidraget till enskilda huvudmän som föreslås differentieras är grundbeloppet. Avdraget ska vara lokalt, det vill säga, det kommer att basera sig på hemkommunens faktiska kostnader. För kommuner utan skolkoncerner kommer det inte bli ett stort avdrag.

– Byskolor och skolor i glesbygd har ett glesbygdsbidrag idag som ligger utanför skolpengens grundbelopp. När skolpengen differentieras påverkas inte den ersättningen.

Jag skrev i mina kommentarer att detta borde ha varit med i artikeln eftersom det är viktigt. Om man inte vet att det finns glesbygdstillägg kan man tro att differentierad skolpeng kommer leda till byskolornas död. Det kommer det inte att göra eftersom de får behålla sin ersättning.

Johan kommenterade sedan mina kommentarer med – Du ogillar friheten att kunna göra val av skola.

Jag har inte ens nämnt skolvalet. Jag förklarade att landsbygdsskolor får glesbygdstillägg – som ligger utanför grundbeloppet. Det var min poäng.

Det finns givetvis byskolor som lägger ner men det beror på att det inte finns elevunderlag att fortsätta driva det. Detta är oavsett huvudman.
Om en familj köper en gård och bor där under lång tid kommer barnen en dag sluta grundskolan utan att det fylls på med nya barn.
Det är dessutom så att kommuner med skolkoncerner får ökade verksamhetskostnader vilket leder till att skolpengen ökar för hemkommunen och då ska enskilda huvudmän ersättas.
Vi kan ta Sundsvalls kommun som exempel. På grund av att de har tappat drygt ett tusen elever till enskilda huvudmän som driver verksamhet i skolkoncernform har de lagt ner fem byskolor. Det finns helt enkelt inte ekonomi att driva dem vidare.

Ingen elev har en skolpeng, varje elev genererar en skolpeng till huvudmannen. Det är alltså inte samma sak. Ett äpple är ett äpple och en banan är en banan.

Det är bra att det finns skolor i glesbygden eftersom det är viktigt för barnen och bygden men det måste finnas gränser för när det inte är försvarbart att driva dem längre. Vi får inte glömma att småskalighet skapar problem vad gäller kompetensförsörjning och det blir en hög kostnad per elev. Det kan därför inte vara ett ändamål i sig att alla byskolor ska leva kvar när elevunderlaget minskar.

På återseende
/Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: