Du skall icke ljuga

Jag, och många med mig har lagt ner tusentals timmar på att syna vårt skolsystem i sömmarna. Vi har läst budgetar, årsrapporter, statliga utredningar, andra typer av rapporter, konsekvensbeskrivningar från kommuner och mycket statistik. Utifrån all tillgänglig data har vi dragit slutsatser, visat på samband, orsaker och mönster. För att dra vårt strå till stacken har vi kommit med förslag på förändringar för att lösa de strukturella problem som vi synliggjort.

För egen del är det inte någon specifik som har lärt mig det jag kan. Detta är ett lagarbete. Genom att läsa vad andra skriver, deras analyser och underlag breddas och fördjupas förståelsen för vad som är kärnan i skolans problem.

Jag är glad över att det jobb jag – och många andra lagt ner har bidragit till att skoldebatten har förändrats. Från att prata om innehållsliga problem pratar vi nu även om de strukturella problemen. Vi pratar om lösningar.

Det finns mycket att kritisera regeringen för, jag skulle kunna skriva en hel bok om det. När det gäller skolans strukturella problem har regeringen via gedigna utredningar och andra underlag tagit fram förslag som kommer att ge bättre förutsättningar för elever och lärare. Förslagen handlar om att utöka föräldrarnas valfrihet och fördela resurser effektivt och rättvist till grundskolan. Befolkningen vill ha förändring. Lärare och skolledare säger ifrån.

Vad gör borgerliga politiker?

De hittar på förslag som inte finns, de låtsas som att regeringen vill ta bort det fria skolvalet trots att förslagets syfte är det motsatta. De säger att enskilda huvudmän kommer tvingas lägga ner om resurstilldelningen blir effektiv och rättvis, trots att det inte finns någon data som visar att det kommer att ske. Ingen elev har som bekant en elevpeng och därför kommer inte några elever att drabbas, så tillvida inte den specifika huvudmannen väljer att minska resurserna till skolenheterna istället för på central administration.

Lögn och förbannad dikt alltså.

Nu är det valrörelse och då har alla hämningar släppt. Nu kan man inte längre samarbeta och komma fram till gemensamma lösningar. Nu är det upp till var och en om man ska överleva.

Jag har tyckt att det är synd att jag inte har en partipolitisk hemvist. Det hade varit både roligt och bekvämt. Der verkar kul att vara partipolitiskt aktiv. När jag ser hur en del lokalpolitiker och även riksdagspolitiker beter sig blir jag ännu mer trygg i att det är rätt beslut att stå utanför partipolitiken. Jag skulle aldrig kunna sänka mig till deras låga diskussions och debattnivå. Jag hade inte stått ut med mig själv om jag hade behövt stå i en debatt och medvetet ljuga om mina politiska ”motståndares” förslag, av den enkla anledningen att jag inte hade några egna lösningar på skolans problem.

Idag såg jag en bild på twitter från Solna där rorinteminskola.se har skrivit följande på en skylt.

– 3 300 Solnabarn riskerar förlora sin skola om det fria skolvalet tas bort. Hälften av skolorna hotas av stängning. S förslag hotar Solnabarnens skolor.

Marcus Larsson, som postade bilden ställde även en relevant fråga, nämligen varför de inte informerade om att kommunen precis tvingats stänga en skola för att IES öppnade.

Det som främst hotar valfriheten är Skolkoncernernas nyetablering och expansion.

Jag blir så trött på den här typen av lögner. Jag förstår inte hur man kan sänka sig så lågt. (jag förstår det rent intellektuellt givetvis)

Borgerligheten och de som förespråkar att behålla nuvarande skollagstiftning argumenterar som om Sveriges befolkning inte har en hjärna att tänka med.

Det kommer kosta borgerligheten regeringsmakten i höst. Jag undrar, är det värt det?

På återseende

/Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: