Rektorer – sluta tala i tungor

Jag blir 30 procent bedrövad, 30 procent upprörd, och 40 procent inspirerad att fortsätta arbetet med att bidra till en skola bortom New Public Management när jag läser citat från Skolledarkongressen som i veckan anordnas i Göteborg.

När jag gick på högstadiet packade de in oss i en buss och styrde kosan mot Stockholm. Vi skulle på en studieresa i religionens tecken. Vi besökte Govindas på Kungsholmen, stora synagogan, storkyrkan, en moské och Livets ord i Uppsala. Där fick vi vara med om en gudstjänst som var som vi hade föreställt oss på förhand. Svängig musik, löften om att snart blir allt bra och människor som talade i tungor.

Jag får tyvärr samma känsla av New Public Management – språk och det verkar ha varit en hel del av det på Skolledarkongressen. Jag fick en känsla av obehag när jag var på Livets ord och de började tala i tungor. Jag får en känsla av obehag när jag hör prat om agilt arbetssätt eller om vikten av AI i skolan.
Vi som arbetar i skolan ska arbeta agilt, förbereda eleverna för framtiden, satsa på AI och digitalisering och vi ska tänka nytt och utvecklas varje vaken sekund.
Det finns tid för lärande varje vaken minut.

Jag tror att detta är direkt skadligt för skolledares – och lärares arbetsmiljö och det i sin tur ger sämre utbildning till eleverna.
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften.
Vårt uppdrag som skolledare är att ge bra förutsättningar för lärarna att genomföra undervisning. Pedagogiska trender och nya metoder ger inte bra arbetsmiljö. Det gör lärarna stressade och utvecklingströtta. Det gör oss förändringströtta. Vi utvecklar många saker på min skola, till exempel genom att diskutera hur vi kan arbeta mer effektivt med att bygga elevernas ordförråd i undervisningen. Vi utvecklar vår skola genom att satsa på det som händer i klassrummet och inte genom att spendera tid i konferensrummet.

Jag valde att inte gå på skolledarkongressen i år eftersom jag dels har väldigt mycket att göra på mina skolor just nu och jag orkar inte mer NPM talk. Av det som sipprat ut från kongressen så är jag glad att jag inte gick dit.

När skolledare lovordar digitalisering inser jag att det behövs mer fortbildning i skolans ekonomistyrning för rektorer. Digitalisering har inte bara bidragit till kommersialiseringen av skolan, det har även dränerat kommunerna på resurser. Det gynnar varken rektorer, lärare eller elever.

Vi skolledare har alldeles för hög arbetsbelastning. Vi har för många medarbetare per chef, för långa arbetsdagar och för stora ansvarsområden. När vi har så dåliga förutsättningar är det för mig obegripligt att NPM talk och utvecklings – och förändringsarbete premieras och hyllas.

Jag är av den bestämda uppfattningen att lärare alltid utvecklar sin undervisning. Om en lektion gick riktigt dåligt så funderar givetvis läraren över vad som gick dåligt för att göra något annat nästa gång. Lärarna söker stöd och hjälp av varandra när behov uppstår. Det ligger i lärarnas DNA.

Det behöver inte flådiga utvecklingsprojekt för att utveckla en skola.
Det behövs inte digitalisering och 1:1 till varje elev.
Det behövs inte ständig utveckling och lärande varje vaken minut.
Även lärare och rektorer omfattas av arbetstidslagen. Lärar – och skolledaryrket är ett arbete vi gör. Det är inte ett kall. Det definierar oss inte som personer.

Om lärare och rektorer förväntas att brinna för sitt arbete 24/7 brinner vi snart upp och då finns vi inte längre kvar i skolan.

Det är inte bra för någon.

På återseende

/Linnea

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: