Därför behövs regelstyrning av skolan

Marcus Larsson och Åsa Plesner på Tankesmedjan Balans har skrivit en rapport som heter Stolpe ut om problemet med målstyrningen av skolan. Den kom ut förra året men har inte fått tillräckligt mycket uppmärksamhet. Mattias Karlsson på Hallandsposten skrev om den igår, läs hans utmärkta text här.
Rapporten är otroligt gedigen och ger en bra inblick i hur det har blivit som det har blivit och vad som behöver ändras. Det är fortbildning när den är som bäst. Läs rapporten!

Varför behövs det reglering av skolan? Svaret är egentligen väldigt enkel. – För att skapa en bra arbetsmiljö för alla som arbetar i skolan och en bra lärmiljö och goda förutsättningar för lärande för alla elever.

Jag ska ge ett exempel från skolans värld på varför regleringar behövs. Det handlar om klasstorlekarna som blir allt större hos skolkoncernerna.
I Sundsvall har Internationella Engelska Skolan en stor skola. Enligt den senaste statistiken går det 1123 elever på skolan.
De har parallell A-E, dvs fem spår i årskurs 3-9.

I varje klass har de i snitt 32 elever. När jag tittar på antal elever per lärare har de 15,8 elever per lärare. Sundsvalls kommunala skolor har ett snitt på 10,9 elever per lärare.

Nu behöver vi prata om vad detta innebär för lärarna. Om de har i snitt 32 elever som är 9-10 år gamla i en klass med en lärare innebär det följande:
– En lärare ska hålla i minst 32 utvecklingssamtal per år. Många skolor har två samtal per år och då blir det 64 samtal. Läraren ska undervisa 32 nioåringar, dvs får dem att sitta ner, arbeta, förstå och vänta på sin tur när de behöver hjälp. Vi som arbetar i skolan vet att det är svårt för många elever att vänta. Detta skapar en enorm arbetsbelastning för lärare. IES har en affärsidé med utländska lärare som inte får arbeta i en kommunal skola eftersom de saknar svensk lärarlegitimation. Det gör att de ”sitter fast” hos IES och då blir det svårt att driva frågan om arbetsbelastning.

Ni som rycker på axlarna åt detta tycker jag ska be att få undervisa 32 stycken nioåringar under en vecka. Ni kommer ta strid för regelstyrning innan det är dags för lunch er första dag. Att undervisa 32 nioåringar, eller 32 tonåringar för den delen kräver en enorm arbetsinsats för läraren. Det är ett övermänskligt krav.

Att ha ett snitt på 32 elever per klass är även lönsamt för IES eftersom de bedriver undervisning till en lägre kostnad per elev jämfört med vad kommunen gör. Det är nämligen bara så enskilda huvudmän kan göra överskott eftersom vi har lika skolpeng mellan huvudmännen. För varje elev/lärare, elev/klass som överskrider kommunens snitt får IES en extra intäkt som inte har en fast kostnad kopplad till sig. IES får en extra intäkt på 4,9 X skolpengen på varje lärare på skolan eftersom de har i snitt 4,9 fler elever/lärare jämfört med kommunens skolor. Det blir många miljoner per år.

Det är bland annat av den här anledningen Friskolornas Riksförbund och andra intresseorganisationer och så klart resten av friskolelobbyn motsätter alla former av regleringar. De vill inte att det ska finnas reglerat hur många elever de får pressa in i varje klassrum. De vill inte ha reglerat hur stora skolgårdar de måste ha, hur många specialsalar och hur många skolbibliotek med fackutbildad skolbibliotekarie på heltid. Om skolan regleras kommer de inte att få lika stora extra intäkter. Det är därför de avstyrker alla förbättringar för lärare och elever.

Hur kan IES lärare undervisa i snitt 32 elever per klass, även bland de yngre åren?

Jo, de har hög andel elever från akademiska hem.
Snittet bland kommunens skolor är 56 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning.
IES i Sundsvall har ett snitt på 82 procent. Det betyder att 8,2/10 elever har föräldrar med eftergymnasial utbildning.

Lärarna på IES är alltså inte skickligare än andra lärare. De har avsevärt bättre förutsättningar bland eleverna i sina klassrum. Eleverna har studiestöd hemma eftersom föräldrarna är högutbildade. Det har dock inte alltid varit så på IES i Sundsvall.
Mellan 2009-2020 har de bytt ut sitt elevunderlag. De hade 56 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning 2009/2010 och då hade kommunen 50 procent. Det var inte stor skillnad men sedan började skillnaden märkas på kommunens och IES elevunderlag.
Idag har IES 82 procent föräldrar med eftergymnasial utbildning och kommunen har 56 procent vilket ger en skillnad på 26 procent.

Med tydliga regleringar av klasstorlekar, lärarnas undervisningstid, storlek på grupperna på fritidshemmet, tillgång på skolgård, specialsalar och eget tillagningskök minskar incitamentet för lönsamhet för skolkoncernerna.

Det är inte en slump att IES i Sundsvall har bytt ut sitt elevunderlag de senaste tio åren. Det är en del av själva affärsidén.

Därför måste skolan regleras.
Tack Marcus och Åsa för en utmärkt rapport!

På återseende
/Linnea


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: